Morgonljus över Teneriffa/Los Cristianos min sista morgon söndag 1 april
Nu är det bestämt, nu är det dags att lämna mitt 2:a hem, Teneriffa och Los Cristianos, för hemmet i Luleå. Här har jag nu varit i 5 månader...,,men allt har sin tid och nu väljer jag att åka hem.
Den långa mörka vintern börjar nu ge vika hemmavid och ljuset har tydligen återvänt. Det är vår i luften, det är påsktider och ja, det händer också en hel del annat intressant i Luleå just nu som jag inte vill missa.
För många lever jag ett konstigt liv - Jag själv tycker att jag lever ett liv i det bästa av två världar halvårsvis - Luleå/Norrbotten och Sverige, där jag har mina starka rötter, på sommaren med det fantastiska ljuset också klipper jag bort den Svenska hemska, mörka och kalla vintertiden med ett liv på varmare breddgarder, på Teneriffa, också söker jag mig hemåt igen o.s.v., o.s.v.
Det finns så många val vi kan göra på vår resa genom livet och jag inbillar mig att våra val många gånger styra av en längtan att må bra, att få känna sig lycklig.
De finns de som blir lyckliga av att konsumera t.ex. att äga mycket, resa mycket, äta mycket och dricka dyra viner. De finns också de som blir lyckliga genom att hjälpa en medmänniska, att skänka saker för goda ändamål, engagera sig i sportföreningar, att bygga en stuga, att föda många barn, äga en häst.....ja. listan blir oändlig, det finns alla varianter men alla fyller i princip samma syfte (i alla fall initialt) d.v.s. någon slags inre tillfredsställelse, att känna lycka.
Vi tycker alltså väldigt olika, vi är väldigt olika och vi lever våra liv rätt så olika och det är väl rätt ok? Genom våra olikheter berikar vi ju varandra, eller hur? Genom det kan vi växa och utvecklas?
Men, nu har vi någon slags norm som genomsyrar vårt samhälle, som pekar på vad som är rätt och fel, vad som är avvikande och annorlunda. Helt plötsligt blir det väldigt synligt och det lätt att döma andra när bryter från normen.
Men om vi nu backar en aning, dyker ner lite, vad handlar det egentligen om när vi 'dömer' den som avviker från mönstret?
Är det avundsjuka, när någon faktiskt gör något som den andra bara har vågat drömma om? Är det så att vi har så svårt att förstå 'avvikande' val att, istället för att försöka förstå, tycker vi att den personen är konstig, har en 'skruv lös'? Handlar det om kontrollförlust? Handlar det om att vi vill tro att vi sitter inne med sanningen, vi vet hur man ska bete sig för att bete sig rätt (att vi är intelligenta och kunniga, duktiga)? Är vi så indoktrinerade och präglade av överheten i Sverige att vi lydigt bara försöker göra "rätt" hela tiden, att vara så duktiga som möjligt?
Ja, jag har inget svar på den här frågan.
Men jag vet i alla fall varför jag gör mina val och det räcker väl, eller?
Nä, nu tycker jag vi reser vidare, flyger högt och lägger energi på att hitta verklig lycka istället för att slösa energi på att dum-förklara våra medmänniskor som gör sina fria val i vårt demokratiska land....
Acceptans...
- är en persons godkännande av att uppleva en situation, att följa en process eller att vara i ett tillstånd (ofta en negativ eller obekväm situation) utan att försöka ändra det, protestera eller avsluta det.
- handlar om att välja att både se och stå ut med verkligheten, hur plägsam den än kan vara utan att undvika, fly, försvränga eller döma den – hur jobbigt det än kan vara. Med verklighet menar man både den yttre verkligheten runt omkring, som exempelvis anhöriga, bekanta, vänner och ovänner och den inre verkligheten som kan vara olika tankar och känslor
- Radikal acceptans. Du kan inte förändra andra, fokusera i stället på ditt eget beteende
Jag flyger över vatten
ju närmare jag kommer hem ser jag den frusna isen över bottenvikens vatten
Isflak har börjar bryta sig loss från det hela istäcket och blir till unika solitärer
innan de löses upp till en gemensam vattenmassa igen.
Bildar ett gemensamt flöde för att sedan sluta cirkeln igen
En evig universal rörelse
Läs även andra bloggares åsikter om
Fördomar. acceptans,
resor,
olikheter,
Teneriffa,
luleå
