Sitter på flyget hem till Luleå från Teneriffa. Jag sitter stilla i min stol, själv i på en hel stolsrad. Jag är ensam och skönt anomym i någon slags gemenskap i kabinen och då får min tankar fritt flöde.
Jag vill inte prata med någon, jag pratar endast med kabinpersonalen när jag behöver det. Skönt men också lite, ja, vemodigt. Konstig känsla.
Just nu vet jag ingenting, känns det som. Jag vill både åka hem och stanna i min trygga vardag, ordning och reda samtidigt som jag inte heller vill lämna Teneriffa och det liv jag lever där.
Nå, jag får se det som att det är bra med lite omväxling. Det blir både som en liten paus men också en ganska hektisk tid. Jag åker hem både för att träffa min familj, mina vänner, hund m.m. Jag ska försöka träffa viktiga nyckelpersoner och planera så at jag har jobb då jag definitivt kommer hem för att stanna, men jag ska också jobba nu och kommer att vara på resande fot i 2 omgångar med övernattning och allt.
Mer om mina jobb kommer i nästa blogg!
Läs även andra bloggares åsikter om Teneriffa, resor, förändringar, Luleå
Jag vill inte prata med någon, jag pratar endast med kabinpersonalen när jag behöver det. Skönt men också lite, ja, vemodigt. Konstig känsla.
Just nu vet jag ingenting, känns det som. Jag vill både åka hem och stanna i min trygga vardag, ordning och reda samtidigt som jag inte heller vill lämna Teneriffa och det liv jag lever där.
Nå, jag får se det som att det är bra med lite omväxling. Det blir både som en liten paus men också en ganska hektisk tid. Jag åker hem både för att träffa min familj, mina vänner, hund m.m. Jag ska försöka träffa viktiga nyckelpersoner och planera så at jag har jobb då jag definitivt kommer hem för att stanna, men jag ska också jobba nu och kommer att vara på resande fot i 2 omgångar med övernattning och allt.
Mer om mina jobb kommer i nästa blogg!
Läs även andra bloggares åsikter om Teneriffa, resor, förändringar, Luleå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar