fredag 29 oktober 2010

Magmaprisets jury


Helen Lindberg (Lindbergs Konst & Ram), konstnären Susanne Holmberg och Luleås kommunalråd Karl Petersen

Tack juryn för ett utomordentligt arbete idag! Nu har juryn gjort sitt urval av alla inlämnade förslag till Magmapriset 2010 på temat FÖRDOMAR. 3 verk är nominerade och går till final där just Din röst är viktig! Kom och rösta på din favorit och se alla andra fantastiska verk på Galleri Skåda imorgon!

Jag finns med i utställningen med 3 verk tillsammans med 11 andra konstnärer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dags för vernissage!



Ja, äntligen! Nu är utställningen "Magmas mest kreativa" hängd, klar och bedömd av en jury! Se bilder från hängninsarbetet HÄR.
Imorgon blir det vernissage på Galleri Skåda, Stationsgatan 38 i Luleå mellan kl. 12-15.

Utställningen visar alla inlämnade förslag till Magmapriset 2010, verk av 12 konstnärer skapade utifrån temat FÖRDOMAR!
Magmapriset ska delas ut till den kvinna som blir vald till Årets Magmakvinna. En kvinna som gjort något bra och unikt för Norrbotten inom området kultur, integration, eget företagande eller jämställdhet.

I galleriet kan du rösta på ett, av de av juryn, utvalt verk som Du vill ska bli Magmapriset 2010 och samtidigt lägga en röst på den kvinna som du vill ska bli Årets Magmakvinna!

Välkommen alla ni som vill och har möjlighet!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 24 oktober 2010

Sagt & gjort

Ja, nu var jag bara tvungen att prova göra ett till litet blad i glas i tekniken Pâte de verre.
Hela helgen har jag jobbat i ateljén och försökt göra klart all konst till utställningen Magmapriset 2010 som ska vara på Galleri Skåda. Vernissage på den utställningen är 30/10 så nu gäller det att bli klar!



Nu har jag blandat en pasta av bindemedel och glaspulver och applicerat det på den "gamla" överdelen av den tidigare formen från 1.a försöket med Pâte de verre.
Jag fick lite pasta över så jag tog en annan gipsform som jag använt till annat och satt glaspastan i den. Det är ett litet försök att göra något invändigt en form. Det kan vara lite knepigt och svårt har jag förstått. Är t.ex. brännkurvan för snabb och het, eller står det för länge i för varm temperatur så kan skålen säcka ihop in formen.

Nu är alltsammans i ugnen och där ska det vara till måndagkväll ungefär innan jag kan öppna och ta fram och se hur det blev!
Jag håller tummarna för att det nu ska fungera denna gång! Det som är svårt när man jobbar med en pasta på det här sättet är ju att veta att det blir nog tjockt och lika tjockt lager över hela formen men, ja vi får se vart åt det bär.....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 11 oktober 2010

Å, så här blev det.....

Ja, som alltid, lika spännande att öppna ugnen och se vad det blev av det hela!

Här kan ni se resultatet av min Pate de verre glasgjutnig i en gipsform! Nu blev det inte riktigt som jag trodde det skulle bli men ändå typ som den kinesiska glaskonsnären som jag nämnde i förra inlägget.
Hon använde nog mer av opakt glas i sin gjutning av vad jag gjorde och hon använde i princip bara gröna färger och då såg hennes blad ut ganska så likt som det gör i naturen.
Nu var det inte meningen att mitt blad skulle bli som i naturen men jag trodde det skulle få ett lite mer sprött utseende än vad det blev! Kanske det kan bero på att jag inte gjorde en pasta av glas och något slags bindemedel, eller kanske jag inte hade nog mycket tyngd på den övre delen så att det kunde pressa ihop glaset lite mer?



Nåväl, jag blev ganska nöjd med bladet ändå och jag ville ha det lite blodrött så där som det blev! Däremot så blev jag jättesugen att prova göra ett till blad och då blanda ihop till en pasta som man lagomt tjock applicerar på eller i formen i den tjocklek man vill ha på resultatet.
Jag ska ta och ringa eller maila min mentor, Eva Rittsel och fråga lite vad hon tror vad gäller tekniken.

Den övre formen som jag använt är i princip oskadad och kan förhoppningsvis användas igen en gång till. Den undre delen är en förlorad form som jag var tvungen att bryta isär då jag tog ur glaset ur formen efter bränning.



Sist var jag tvungen att "leka" lite med bilderna i photoshop och se vad man kunde få till där.....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

fredag 8 oktober 2010

Pâte de verre - glasgjutning

Dags för ett experiment med glas!
Nu har jag satt igång en glasgjutning i gipsform. Det är tänkt att det ska bli en liten tunn, skör glasskål i form av ett litet rabarberblad. Det är en del i ett konstverk jag ska ha med på en utställning senare i höst!



Den metod som jag nu använder mig av kallas Pâte de verre. Det är franska och betyder glaspasta. Det är en speciell form av ugnsgjutning som ger ett opakt eller halvopakt glas med ett speciellt sprött utseende. Under jugendperioden skapades t ex vaser med reliefdekor av blommor, insekter och kräldjur i denna teknik. I sin enklaste form kan barn använda tekniken men i professionella sammanhang kan den användas för att göra mycket avancerade konstglas. Vanligast är att man använder fint glaskross och gör en pasta av det med hjälp av någon form av bindemedel.
Nu har jag inte blandat någon glaspasta utan bara använt mig av fint glaspulver, blandat med något större glaskross. Det har jag packar i formen och lagt den andra delen gips över med tyngder för att det ska bli en press på glaset då det smälter.
Det är ett sätt av just Pâte de verre som jag läst och sett en japansk kvinnlig otroligt skicklig konstnär göra.



Just nu är det inne i ugnen för bränning! C:a kl. 19 ska jag öppna ugnen och släppa ut värmen då den har kommit till maxtemperatur. Därefter ska den avspännas långsamt (det är den allra känsligaste perioden av bränningen) och någon gång under helgen kan jag ta ut och se vad det blev av det hela!! Hoppas jag lyckas! Alltid lika spännande!!



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

torsdag 7 oktober 2010

Artikel i NSD

Anhörigdagen en ljuspunkt i tillvaron, säger en av deltagarna på anhörigdagen i Boden på Erikslunds dagcentral. Jag noterade att många av dem trivdes riktigt bra med samvaron och de aktiviteter som anordnat under dagen. Personalen som jobbade på stället och Ingegerd Antonsson, anhörigsamordnare på Bodens kommun, hade förberett allt väldigt bra + att de bjöd på en jättegod fisksoppa med aioli, ett väldigt gott bröd till det samt kaffe och kaka efteråt till alla som ville ha!
Här kan du läsa en liten artikel i NSD om anhörigdagen på Erikslund!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 6 oktober 2010

Kreativ "Nationell anhörigdag"



Idag är det Nationella anhörigdagen och Bodens kommun har tagit detta på allvar!
De ville visa på att kultur är också ett sätt att koppla av! Trevligt initiativ tycker jag! Helt i min smak.

De anhöriga till sjuka och handikappade i Boden kommun hade bjudits in till att ta dela av en mängd olika kulturella aktiviteter under dagen.
Jag blev anlitad att hålla en skapande aktivitet på Eriklunds dagcentral. Där var också några musiker som spelade och sjöng lite sånger, Biblioteket visade på nya böcker, talböcker och Daisy-systemet, det lästes dikter, arbetsterapeut visade hjälpmedel, de fick prova på Taktil massage m.m., m.m.

Hos mig fick deltagarna prova på att måla med akryl och akvarell samt tovning med filtnål. Många av kvinnorna har ju jobbat med ull tidigare, både tovat med ull traditionellt med såpa och vatten, stickat vantar och sockar m.m. men aldrig provat tova med filtnål så det var de nyfikna på!

Vad som slog mig med måleriet är att majoriteten av de äldre sa gång på gång att de INTE KAN måla, att det var inget för dem och att de hade målat med vattenfärg när de gick i "småskolan".
Vad är det som har gjort att den äldre generationen inte "tror sig" kunna måla eller teckna? Är det deras föräldrars förhållningssätt och fostran som påverkat? Är det samhället de växte upp i som begränsade dem? Är det den gamla skolan som tog av dem den kreativiteten? Är det Jante som lagt dimridåer?
Jag blir rent ledsen över att så många missat den glädje och energi som konst ger...

Klart att många av dessa människor säkert har fått utlopp för sin kreativa ådra på andra sätt genom livet. Kvinnor som vävt, sytt, stickat, män som snickrat, målat hus och lador, snidat och snickrat möbler o.s.v. MEN detta skapande har oftast varit ett nödvändigt ont, något som måste göras för att överleva! Varma kläder, möbler till hemmet, mattor på golven, ladugårdar till djuren o.s.v.
Att skapa bara för sin egen skull verkar inte många ha gjort i livet. Den "lyxen" kunde man ju inte unna sig. Då tyckte "folk" kanske att man var konstig, förnäm, ja, inte vet jag?

I min filosofi så kan ALLA måla och teckna, t.o.m. om man är väldigt funktionshindrad så kan man, faktiskt! Blinda kan, neurosedynskadade kan, förlamade människor och hjärnskadade kan o.s.v.! Det gäller bara att hitta metoder, tekniker, hjälpmedel och andra förutsättningar så går det! Ja, man kan också behöva jobba med sig själv lite grann, försöka slipa bort alla krav som man ställer på sig själv förståss OCH det är ju inte det lättaste.
Men, för tusan, LÅT DET LEKA! Det får faktiskt bli vad det blir i slutändan, eller hur? Det behöver inte alltid föreställa något, lägg det i byrålådan sen om du inte vill visa upp det! Huvudsaken är ju att man mår bra och tycker att det har varit roligt och lustfyllt en stund!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,