Det finns ju en del som lyckats, en del väldigt bra, en del hyfsat bra också sen en trappa nedåt till de som inte lyckats alls eller totalt misslyckats.....jag pratat om konstnärernas livssituation och den ekonomiska kampen.
De flesta när nog en dröm att kunna arbeta som konstnär och leva på det men, det är tyvärr få förunnat....krasst beskrivet så lever många av oss konstnärer under existensminimum med en osäker arbetssituation där ekonomin pendlar upp och ner. Vissa perioder kan det vara gott med jobb, andra perioder totalt stiltje med uppdrag och liknande. Många måste ta andra jobb under dessa perioder för att kunna finansiera sitt leverne. Att ta ett heltidsjobb gör att vi inte orkar eller hinner arbeta med konsten alls och det blir ett 'tapp'.i vår verksamhet.
Vi har oftast ingen arbetsgivare som kan betala sjuklön och semester ersättning utan är egen företagare med F- eller FA-skattsedel. Vi har också svårt att kunna 'stämpla' då vi blir "arbetslösa". Blir vi sjuka så är det kännbart.....
Många av oss måste ha ögon och öron öppna hela tiden Dels för att snappa upp om det dyker upp jobb eller andra uppdrag som vi kan söka. Dels så måste den kreativa processen hållas i gång, nya idéer på projekt, nya konstnärliga ideér (tavlor, skulpturer, installationer o.s.v.) så att vi är start klara OM och NÄR det dyker upp något som kan passa den enskilde konstnären....och så tänker många, inte bara jag, så striden är rätt hård när det väl utlyses eller sökes något....ni förstår, det handlar om någon procents eller promille chans att man blir utvald och får chansen.
Till det ska också läggas att OM man har gått någon konstnärlig högskoleutbildning så har man bättre odds, oavsett om man gör bra konst eller inte...
(Ja, vad som är bra eller dålig konst, det är ett kapitel för sig som jag inte kommer att gå in på nu....)
Att en konstnär dessutom får, totalt sett, en låg livslön som i slutändan ger en låg pension på äldre dagar är det väl kanske inte många som tänker på....med andra ord, som konstnär tar man sällan pension vid 65 år.....många jobbar så länge de bara orkar....
Jag har hört en del säga att; - Ja, ja....konstnärer har ju i alla fall fått jobba med något som de gillar hela livet...de har inte behövt slita ut sin kropp på byggarbetsplatser, i gruvor, i tung industri! - Det är ju ett val de gjort så då får de skylla sig själva att de dör fattiga....?
Man glömmer bort att de finns konstnärer som har dött av att de blivit förgiftade av gifter i färg, i lera, i annat material. De har glömt att det finns konstnärer lever med dödshot p.g.a. att de har stått på de svagas sida och visat på olika orättvisor i världen, att de med sin konst påverkat politiken så att bättre levnadsförhållanden skapats för allmänheten och samtidigt fått stryk för det....
Konsten/kulturen är ju också det som ger liv när det är tungt på olika sätt, vilket många inte tänker på, sånt tas för givet.
I bland tänker jag: Hur ska man verkligen få alla att värdesätt konsten och kulturen på det sätt den förtjänar?? Tänk om man skulle ta bort all offentlig konst, tänk om man skulle ta bort all musik, bränna all litteratur, bort med biblioteken, bort med filmen o.s.v....ni förstår, bort med allt som har med kultur att göra. Hur roligt och trevligt har vi då i livet??
Nå. det finns en hel del stipendier att söka för konstnären och det är det många som gör.....högst eftertraktat är ju förståss ett arbetsstipendium på ett eller flera år. Tänk, DÅ kan man ostört jobba med sin konst, ha råd att experimentera och djupdyka i konsten.....att t.ex. utveckla något som kan komma många till gagn....m.m.
Så, med andra ord, vad gör jag i det här fallet....jo, jag har sökt två olika stipendium. Ett är ett 1-årigt arbetsstipendium och ett är ett kulturstipendium på 100 000:- vardera. De är nu klara och inskickade och jag får svar i september/november OM just jag blir beviljad...Det jag vet är att jag har nr 2013-260 på ett och på det andra har jag 2013-5184....jag vet inte om numret betyder i den ordning som ansökningarna kommit in....?
Nå, det är bara vänta och se, söka mera pengar från något annat håll och hoppas att det är min tur att flyga till hösten!
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, konstnär, stipendium, livsvillkor, kultur
De flesta när nog en dröm att kunna arbeta som konstnär och leva på det men, det är tyvärr få förunnat....krasst beskrivet så lever många av oss konstnärer under existensminimum med en osäker arbetssituation där ekonomin pendlar upp och ner. Vissa perioder kan det vara gott med jobb, andra perioder totalt stiltje med uppdrag och liknande. Många måste ta andra jobb under dessa perioder för att kunna finansiera sitt leverne. Att ta ett heltidsjobb gör att vi inte orkar eller hinner arbeta med konsten alls och det blir ett 'tapp'.i vår verksamhet.
Vi har oftast ingen arbetsgivare som kan betala sjuklön och semester ersättning utan är egen företagare med F- eller FA-skattsedel. Vi har också svårt att kunna 'stämpla' då vi blir "arbetslösa". Blir vi sjuka så är det kännbart.....
Många av oss måste ha ögon och öron öppna hela tiden Dels för att snappa upp om det dyker upp jobb eller andra uppdrag som vi kan söka. Dels så måste den kreativa processen hållas i gång, nya idéer på projekt, nya konstnärliga ideér (tavlor, skulpturer, installationer o.s.v.) så att vi är start klara OM och NÄR det dyker upp något som kan passa den enskilde konstnären....och så tänker många, inte bara jag, så striden är rätt hård när det väl utlyses eller sökes något....ni förstår, det handlar om någon procents eller promille chans att man blir utvald och får chansen.
Till det ska också läggas att OM man har gått någon konstnärlig högskoleutbildning så har man bättre odds, oavsett om man gör bra konst eller inte...
(Ja, vad som är bra eller dålig konst, det är ett kapitel för sig som jag inte kommer att gå in på nu....)
Att en konstnär dessutom får, totalt sett, en låg livslön som i slutändan ger en låg pension på äldre dagar är det väl kanske inte många som tänker på....med andra ord, som konstnär tar man sällan pension vid 65 år.....många jobbar så länge de bara orkar....
Jag har hört en del säga att; - Ja, ja....konstnärer har ju i alla fall fått jobba med något som de gillar hela livet...de har inte behövt slita ut sin kropp på byggarbetsplatser, i gruvor, i tung industri! - Det är ju ett val de gjort så då får de skylla sig själva att de dör fattiga....?
Man glömmer bort att de finns konstnärer som har dött av att de blivit förgiftade av gifter i färg, i lera, i annat material. De har glömt att det finns konstnärer lever med dödshot p.g.a. att de har stått på de svagas sida och visat på olika orättvisor i världen, att de med sin konst påverkat politiken så att bättre levnadsförhållanden skapats för allmänheten och samtidigt fått stryk för det....
Konsten/kulturen är ju också det som ger liv när det är tungt på olika sätt, vilket många inte tänker på, sånt tas för givet.
I bland tänker jag: Hur ska man verkligen få alla att värdesätt konsten och kulturen på det sätt den förtjänar?? Tänk om man skulle ta bort all offentlig konst, tänk om man skulle ta bort all musik, bränna all litteratur, bort med biblioteken, bort med filmen o.s.v....ni förstår, bort med allt som har med kultur att göra. Hur roligt och trevligt har vi då i livet??
Nå. det finns en hel del stipendier att söka för konstnären och det är det många som gör.....högst eftertraktat är ju förståss ett arbetsstipendium på ett eller flera år. Tänk, DÅ kan man ostört jobba med sin konst, ha råd att experimentera och djupdyka i konsten.....att t.ex. utveckla något som kan komma många till gagn....m.m.
Så, med andra ord, vad gör jag i det här fallet....jo, jag har sökt två olika stipendium. Ett är ett 1-årigt arbetsstipendium och ett är ett kulturstipendium på 100 000:- vardera. De är nu klara och inskickade och jag får svar i september/november OM just jag blir beviljad...Det jag vet är att jag har nr 2013-260 på ett och på det andra har jag 2013-5184....jag vet inte om numret betyder i den ordning som ansökningarna kommit in....?
Nå, det är bara vänta och se, söka mera pengar från något annat håll och hoppas att det är min tur att flyga till hösten!
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, konstnär, stipendium, livsvillkor, kultur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar