Experimentets vånda

Ibland blir jag så less på mig själv....nu försöker jag fokuserat jobba på min utställning i höst. Det typiska för mig är att när jag är mitt uppe i allt kreativt så får jag så många ideér som jag bara MÅSTE prova göra. Jag skissar, funderar hit och dit och sätter igång att skapa.

Ibland blir jag väldigt positivt överraskad...det blev som jag tänkte eller kanske ännu lite bättre an vad trodde, och det är ju bra!
Ibland blir det inte alls vad jag hade tänkt från början. Då blir jag ju besviken såklart. Speciellt då det är kort tid innan utställningen...



Som tur är så är jag en positivt lagd person och efter viss betänketid så kan jag ställa om och se experimentet som lyckat! Jag har ju faktiskt lärt mig något nytt som jag kan ha nytta av någon annan gång! Jag ser möjligheter med det som kom ut från min test och ser potentialen i det nya. Det kräver bara en ny tanke med montering t.ex. och då har jag ju ytterligare en ny kunskap!

Aktuellt just nu är mitt experiment med glasgjutningen i gipsform. Det blev INTE som jag hade tänkt att det skulle bli, men...det blev något annat som ändå följer det tema jag hade tänkt för utställningen...lite annorlunda än grundtanken, som sagt, men bra ändå! Just nu funderar jag på monteringen...och jag tror att jag redan har en lösning på det!
Imorgon blir det ateljé arbete med lite slipning och putsning, försöka ta bort all gips och börja skissa på monteringen!

Att göra dessa experiment är, trots våndan med risk för totalt misslyckande, en förutsättning och ett måste för mig för att utvecklas och få näring i mitt konstnärsskap!

Läs även andra bloggares åsikter om experiment, glaskonst, glasgjutning, gipsform, skapande