Skuldbelagt med framgång

I fredags var jag, som sagt tidigare, och lyssnade på en en liten föreläsning av Karin Mamma Andersson där hon berättade lite om sina bilder och hennes konstnärsskap.
Föreläsningen hade titeln 'Andar och arkiv'.

Karin är intresserad av rummet och den laddning som kan finnas i rummet. Hon har under minst ett års tid fått möjlighet att få ta del av, dels bilder från arkivet på Dramaten, men hon har också fått bilder från en polis. Bilder tagna av polisens fotograf från olika brottsplatser. Karin har hämtar mycket av sin inspiration till hennes målningar från dessa foton.
Hon har målat av rummet på hennes vis, gjort om en del och 'befolkat' rummet med olika attribut för att förstärka den spännning som hon upplevt då hon sett bilden.


I Norrbottens Kuriren har journalisten Jackie Bortz skrivit lite om det. Se artikel (HÄR)

Trots sina stora framgångar upplever jag henne väldigt jordnära.
I en artikel från Norrländska Socialdemokraten berättar hon om sin resa. Så här säger hon:
- "Det är som att köra i väldigt hög hastighet utan karta och utan möjlighet att stanna. Jättespännande och kul, men man kan också bli väldigt trött. Därför är det ganska skönt att leva ett vanligt liv ute i en förort". Hon säger vidare att "Kändisskapet är bådne omtumlande och tröttsamt på samma gång. På minuskontot står den ständiga pressen".

Titel "Där mina drömmar bor"

Karin är ju från Luleå, uppfödd på Bergnäset och målade från början väldigt mycket natur. Ibland kan hon längta tillbaka till naturen, hon poängterear vikten av att vegetera för att hitta ny energi. I det sammanhanget nämner hon också att det i hennes fall är extra viktigt för att behålla båda fötterna på jorden.
-"Det har ju med min bakgrund att göra, att det finns något skuldbelagt med framgången. Det gör det nog för alla som kommer från arbetarklass och hamnar på den andra sidan. Även om man blir en borgare eller en människa som tjänar pengar så kommer identiteten att ligga närmare förlorarens. Det har inte varit helt lätt att acceptera att komma in i de fina rummen".
En kvinna på föreläsningen frågade om hennes färgsättning i sina målningar. Hon hade noterat att Karin inte hade mycket av klar färg i sina målningar. På det svarade Karin att det stämmer. Hon referade tillbaka till det hon började med; naturfotografi. "I naturen ser du nästan aldrig riktigt klara färger. I naturen ser du färger som står i en samstämmig klang och harmoni".

Karin har också tilldelats det sista stipendiet från Emma och Karl Olssons minnesfond. En fond som har delat ut stipendium till kulturutövare i Luleå Kommun. Stipendiet är dock villkorat och villkoret är att Karin Mamma Andersson ställer ut i maj 2013 i Luleå OCH det ser jag väldigt mycket fram emot!

Läs även andra bloggares åsikter om Karin Mamma Andersson, konst, måleri, konstutställning, brottsplatser, Luleå, hedersoktor, Luleå Tekniska Universitet, rum, inspiration